Uppdrag 6 - Värdet av litteraturhistoriska studier

Det är med stor sorg i hjärtat som vi meddelar att detta kommer att bli vårt sista inlägg. Det har varit en underbar resa, med mycket skratt och fantastiska upplevelser, men det är nu dags för vårt sista uppdrag. Nu är vi här för sista gången för att diskutera vad vår resa betyder för oss och vad litteraturhistoria betyder för förståelse för litteraturen, då som nu.

Litteraturhistoria är viktigt för att vi som sagt skall kunna få en bättre förståelse för nutidens och dåtidens litteratur. För att kunna förstå hur verk som Oliver Twist, Hamlet och Odysséen kunde skrivas och varför. När man läser om litteraturhistoria så får man lära sig om de verk och författare som fanns under vissa epoker, men även hur samhället och individen påverkades av de vardagliga förändringarna. Oftast var de dessa förändringar som gav upphov till de verk som vi idag räknar som unika.

Litteraturhistoria är något som vi anser är viktigt för att man ska kunna förstå hur litteraturen är uppbyggd och hur den har kunnat sätta spår på de ideal vi har idag. Hjärnan utvecklas under skolåren, och därför är det viktigt att man lär sig så mycket som möjligt under dessa år. Eftersom litteraturhistoria är en komplex del av svenskan är det bra om man har gått om tid med tid samt att man lär in det när man lär sig som bäst.

När vi läser äldre texter stöter man ofta på ovanliga ord och meningar, och för att ta sig igenom dem måste man utveckla egna sätt att arbeta med svåra texter. Istället för att fokusera på enskilda ord måste man fokusera på hela sammanhanget, kanske en eller flera meningar tillsammans. När man lärt sig detta kommer man automatiskt att ta sig igenom lättare texter ännu lättare. Även om det finns ord som man inte förstår i moderna texter har man utvecklat ett sätt att ta sig förbi dem, och man blir bättre på att läsa. Detta kan även användas lite i andra språk där det är vanligare att man inte kan alla ord. Förstår man sammanhanget i en del av en text behöver man inte kunna alla ord för att förstå innebörden i texten.

För att förstå ett äldre verk på ett grundläggande plan måste man inte veta så mycket om samhället och kulturen under epoken. Man kan ju förstå en berättelse och vad den handlar om utan att veta något om kulturella influenser.
Om man skall förstå en äldre text på ett djupare plan måste man dock veta en del om samhället och kulturen. Detta måste man göra eftersom många stora författare ofta har en djupare och mer komplicerad tanke med en text än själva historian. Kanske vill man kritisera regimen eller visa på människans potential. Om man läser en text med god förkunskap om epoken, kommer man förhoppningsvis att förstå den djupare innebörden i en text.

I dagens samhälle kan man se tydliga spår av vårt förflutna, och den litteratur som skrevs för många år sedan. I många moderna filmer är förbjuden kärlek vanligt, en pojke som blir kär i en dam som han inte kan få. Detta är en av de saker som kännetecknar medeltida litteratur. Detta tyder på att en del av tankarna från flera hundra år tillbaka i tiden lever kvar i vår kultur. Ett bra exempel på detta är filmen Titanic (1997) , där den fattige unge mannen Jack blir förälskad i rikemansdottern Rose. Enligt samhället på den tiden skulle de aldrig kunna vara tillsammans, men deras kärlek är för stor för att kunna suddas av deras ställning i samhället.

Det finns också mycket skådespel och dramatik från förr i dagens samhälle. Shakespeare och några andra stora skrivares verk återfinns på många teatrar idag, i dess original, precis så som de spelades upp för flera hundra år sedan. Författarna till dessa har helt klart satt sina spår i kulturen i olika länder.

Litteraturen som skrivits har i alla tider påverkats av det som gjorts innan. Till exempel påverkas många av dagens detektivförfattare av Edgar Allan Poe, som var en föregångare till hela genren. Poe började studera nya ämnen, som kryptografi. Detta används flitigt i dagens litteratur, och speciellt i dem med gåtor och oklara händelser. 

Av: Elin, Jakob, Marcel, Therese

Uppdrag 4- Hamlet, 3:e akten

William Shakespeare var en av Renässansen största författare och är än idag ihågkommen för sina fantastiska verk. Han skrev bland annat klassiker som pjäserna Hamlet, Romeo & Julia och En midsommarnatts dröm. Vi har valt att fördjupa oss i hans mest spelade pjäs, nämligen Hamlet. Denna fantastiska pjäs handlar om prins Hamlet av Danmark och hus hans liv ställs på ända när hans far plötsligt dör. Senare får Hamlet reda på att hans far blev mördad av den nye kungen, Hamlets farbror, och drottningen, Hamlets mor. Detta förskräckliga får Hamlet reda på av en vålnad som skall föreställa hans far.

Den tredje akten, som vi har valt att fördjupa oss i, börjar med de klassiska orden ”Att vara eller icke vara”. De är dem som man enklast förknippar Hamlet med. I akten så får man ta del av olika konversationer, dels mellan Hamlet själv och hans trolovade Ofelia, och dels mellan Hamlet och hans moder, drottningen. I konversationen som Hamlet för med sin moder, så uttrycker han starkt sin ilska och förtvivlan över moderns svek och berättar för henne att han kan se sin faders vålnad. Hamlet vet alltså vad modern har gjort, och detta skrämmer henne.

Klassiska drag för Renässanslitteratur är bland annat att människan, med alla hennes tankar och känslor, står i centrum. Man drev även mycket med den tidigare höviska kulturen. Detta förekommer dock inte så mycket i Hamlet. Under Renässansen så föddes ett nytt begrepp i Frankrike, nämligen Franskklassicism. Detta hade att göra med utformandet av det drama och den litteratur som skrevs då. Franskklassicism betydde att ett verk endast fick utspela sig under ett dygns tid och fick endast handla om en sak.

Hamlet tillhör dock inte de verk som skrevs på detta sätt, eftersom pjäsen utspelar sig på olika platser och handlar om olika saker. Man ser även tydliga drag från samhället från denna tid, exempelvis att Hamlet studerar utomlands, för att lära sig mer om omvärlden.

I pjäsen så står människorna i centrum, något som vi nämnde innan, var ett typiskt drag för Renässanslitteratur. Man får igenom hela pjäsen följa främst Hamlets alla tankar, om vad han göra för att hämnas sin fader. Man lider med honom och förstår till viss del, varför han är som är.

William Shakespeare skrev komedier, historiespel och tragedier. Det sistnämnda är precis vad Hamlet är. Pjäsen är tragisk från början till slut, och har ett fruktansvärt tragiskt avslut där Hamlet dör, efter att ha blivit skadad i en svärdsduell.

Efter att ha läst dessa tre fantastiska verk, så var vi utpumpade och behövde få ny energi. Vi begav oss till en närliggande pizzeria och stannade där under att antal timmar. Under måltiden så diskuterade vi alla de saker som vi varit med om under de tidigare dagarna, och sedan gick vi hem för att drömma om nya resor till andra epoker…

Skrivet av: Jakob, Marcel, Elin & Therese

Källor:
Jansson, U (1998). Levande texter. Stockholm: Liber AB.

Uppdrag 4 - Don Quijote

Don Quijote är en bok skriven av Miguel De Cervantes Saavedra. Boken handlar om adelsmannen Don Quijote, som är mycket intresserad av riddarromaner, och efter att han har läst dem i många omgångar tappar han förståndet och ger sig ut på äventyr tillsammans med sin vapendragare Sancho för att besegra ”jättar”, som i själva verket är väderkvarnar. Detta gör han för att vinna kvinnan Dulcineas hjärta, som knappt vet att han existerar. Don Quijote tror att genom att utföra dessa ”hjältedåd” kommer han att uppfylla de ideal som framställs i riddarromanerna som han läst.

Don Quijote är en typisk renässansroman på flera olika sätt. Människorna, Don Quijote och Sancho, står i fokus, och man får ta del av deras tankar och känslor. Boken framställer den förgående epoken, medeltiden, som löjlig. Detta ville man göra för att man ansåg att idealen på den tiden var felaktiga. Boken är skriven i berättarform, och berättaren är allvetande. Detta kan man se då tankar och känslor hos personerna i boken framställs ur en annan persons perspektiv. Detta är inte ett typiskt drag för romaner skrivna under renässansen, utan detta sätt att skriva återfinns i flera olika epoker. Boken är skriven som en komedi, som var en av delarna av det man författade under renässansen. De andra delarna var tragedier och historiespel.

I boken kan man tydliga se drag av samhället under renässansens tider. Don Quijote ger sig ut på upptäcksresor, och det gjorde man också i verkligheten under 1500-1700-talet. Man upptäckte den Amerikanska kontinenten och flera öar i olika delar av världen. Eftersom kulturen och människosynen utvecklades ifrån medeltidens ideal, försökte man få den att framstå som felaktig och oanständig. Detta görs flitigt i denna bok, genom att historier om riddare framställs som förvirrade och komiska, med hjälp av Don Quijotes förvirring och klumpighet i romanen.

Skrivet av: Elin, Marcel, Jakob & Therese.

Källor: Jansson, U. (1998) Levande texter. Stockholm: Liber AB

Uppdrag 4- Een gohl och mächta sööt Frucht

Efter att ha besökt både London och Florens, så bestämde vi oss för att det var dags att dra sig hemåt. Vi ställde in tidsmaskinen på Uddevalla, den 10 april år 2013, oh var i ett nafs hemma på säker mark igen. Men vår resa slutar inte här. Det var dags för oss att resa tillbaka i tiden med hjälp av litteraturen. Vi begav oss till närmaste bibliotek och satte oss ner med verk av William Shakespeare, Nils Matson Kiöping och Miguel de Cervantes Saavedra.

En av de böckerna som snabbt blev populära i Sverige under Renässansen var Nils Matson Kiöpings bok Een Beskriffning Vppå Trenne Resor och Peregrinationer, sampt Konungarikjet Japan (1667). I denna bok så beskrev Matson Kiöping de resor som han var med om medan han seglade med det Holländska Ostindiska kompaniet. Han reste bland annat till Indien och Japan, och i ett av bokens kapitel så beskriver han en gul och söt frukt som han stött på i Indien.

Kapitlet heter Een gohl och mächta sööt Frucht och beskriver som sagt en gul och söt frukt, troligtvis banan, som Matson Kiöping har stött på under en resa i Indien. Han beskriver utförligt hur denna frukt växer och hur trädet som den växer på ser ut och skall tas om hand om.

Under Renässansen så skrevs det många böcker och verk, som framförallt drev med den höviska kulturen och fokuserade på empiriska studier. Empiriska studier byggde på erfarenhet och vetenskapliga undersökningar till exempel genom att utföra olika experiment. Matson Kiöpings bok är en samling av ett stort antal av empiriska studier. Att han faktiskt har rest och sett saker med egna ögon betyder ju att han har erfarenhet och har utfört en mängd olika undersökningar. Hans böcker hade sett helt annorlunda ut om han hade suttit hemma och skrivit dem, utan att faktiskt veta hur saker och ting såg ut och fungerade.

Hela boken är skriven på 1600-tals svenska och Matson Kiöping använde sig även av sin egen stavning. Detta gör det ibland svårt att förstå vad han menar. Bokens innehåll tycker vi klassas till facklitteratur eftersom den är informerande och inte skriven på ett fantasifullt sätt. Matson Kiöping skrev ju ner sina upptäckter och det som han såg, och var inte alls intresserad av att skriva skönlitteratur. Hans intresse låg i att beskriva hur den fjärran världen och allt det som hörde till den såg ut för det svenska folket.

Samhället, kulturen och miljön på 1600-talet kunde påverka en individ mycket. På den tiden så började ett intresse växa fram i folket, och de ville ut i världen för att undersöka den. Christoffer Columbus hade drygt 100 tidigare gett sig ut på den resa som resulterade i upptäckten av Amerika, och efter det så blev det allt fler och fler som ville ge sig ut i världen. Kanske inte för att upptäcka nya platser, men för att se sig omkring och lära sig om den resterande världens kultur och miljö. Samhället på den tiden var troligtvis inte så uppmuntrande till att man skulle ge sig iväg, så därför blev utvägen att ta mönstring ombord på olika skepp. Att ta mönstring var precis det som Nils Matson Kiöping gjorde, och tack vare det så kunde han skriva sin underbara bok!

Skrivet av: Marcel, Elin, Therse & Jakob.

Källor:

Danielsson, A, Siljeholm, U. (1997). Språk, litteratur & samhälle. Stockholm: Natur & Kultur