William Shakespeare var en av Renässansen största författare och är än idag ihågkommen för sina fantastiska verk. Han skrev bland annat klassiker som pjäserna Hamlet, Romeo & Julia och En midsommarnatts dröm. Vi har valt att fördjupa oss i hans mest spelade pjäs, nämligen Hamlet. Denna fantastiska pjäs handlar om prins Hamlet av Danmark och hus hans liv ställs på ända när hans far plötsligt dör. Senare får Hamlet reda på att hans far blev mördad av den nye kungen, Hamlets farbror, och drottningen, Hamlets mor. Detta förskräckliga får Hamlet reda på av en vålnad som skall föreställa hans far.
Den tredje akten, som vi har valt att fördjupa oss i, börjar med de klassiska orden ”Att vara eller icke vara”. De är dem som man enklast förknippar Hamlet med. I akten så får man ta del av olika konversationer, dels mellan Hamlet själv och hans trolovade Ofelia, och dels mellan Hamlet och hans moder, drottningen. I konversationen som Hamlet för med sin moder, så uttrycker han starkt sin ilska och förtvivlan över moderns svek och berättar för henne att han kan se sin faders vålnad. Hamlet vet alltså vad modern har gjort, och detta skrämmer henne.
Klassiska drag för Renässanslitteratur är bland annat att människan, med alla hennes tankar och känslor, står i centrum. Man drev även mycket med den tidigare höviska kulturen. Detta förekommer dock inte så mycket i Hamlet. Under Renässansen så föddes ett nytt begrepp i Frankrike, nämligen Franskklassicism. Detta hade att göra med utformandet av det drama och den litteratur som skrevs då. Franskklassicism betydde att ett verk endast fick utspela sig under ett dygns tid och fick endast handla om en sak.
Hamlet tillhör dock inte de verk som skrevs på detta sätt, eftersom pjäsen utspelar sig på olika platser och handlar om olika saker. Man ser även tydliga drag från samhället från denna tid, exempelvis att Hamlet studerar utomlands, för att lära sig mer om omvärlden.
I pjäsen så står människorna i centrum, något som vi nämnde innan, var ett typiskt drag för Renässanslitteratur. Man får igenom hela pjäsen följa främst Hamlets alla tankar, om vad han göra för att hämnas sin fader. Man lider med honom och förstår till viss del, varför han är som är.
William Shakespeare skrev komedier, historiespel och tragedier. Det sistnämnda är precis vad Hamlet är. Pjäsen är tragisk från början till slut, och har ett fruktansvärt tragiskt avslut där Hamlet dör, efter att ha blivit skadad i en svärdsduell.
Efter att ha läst dessa tre fantastiska verk, så var vi utpumpade och behövde få ny energi. Vi begav oss till en närliggande pizzeria och stannade där under att antal timmar. Under måltiden så diskuterade vi alla de saker som vi varit med om under de tidigare dagarna, och sedan gick vi hem för att drömma om nya resor till andra epoker…
Skrivet av: Jakob, Marcel, Elin & Therese
Källor:
Jansson, U (1998). Levande texter. Stockholm: Liber AB.
Er text beskriver tydligt vad Hamlet handlar om och det är tydligt hur pjäsen hänger ihop med Renässansen och dess drag. Bra! Ska det stå "hus hans"? eller ska det vara "hur hans"?
SvaraRaderaDet är starka känslor som står i centrum här, precis som under vår epok Romantiken. I Hamlet och även i en av de texter vi läst (Den unge Walters lidande) så dör båda i slutet och har ett sorgligt slut. Det tycker vi är lite spännande att två epoker som är så långt ifrån varandra och olika, ändå handlar om lite liknande saker. Det som skiljer sig mot Romantiken är att här står människan i centrum, men under Romantiken så är fantasi och känslor i centrum.
Trevlig resa, åk försiktig, Romantiken! (Benjamin, Anders, Ina & Sara)
Bra introduktion av pjäsen. Individen, Hamlet, och individens känslokamp är fokus i pjäsen. Franskklassicismen sneglar tillbaka till antikens ideal för pjäser, men Shakespeare bryter mycket riktigt mot dessa.
SvaraRaderaVad skiljer pjäsen från ett modernt drama? Hur är replikerna formulerade? Och vilket problem är det Hamlet brottas med? "Att vara eller inte vara"? Hur tänker han? Ni säger att ni kan förstå att han är som han är. Vad är det ni har förstått?
Ja, renässansmänniskan reste, så också Hamlet! bra.
Anna-Lena