Uppdrag 6 - Värdet av litteraturhistoriska studier

Det är med stor sorg i hjärtat som vi meddelar att detta kommer att bli vårt sista inlägg. Det har varit en underbar resa, med mycket skratt och fantastiska upplevelser, men det är nu dags för vårt sista uppdrag. Nu är vi här för sista gången för att diskutera vad vår resa betyder för oss och vad litteraturhistoria betyder för förståelse för litteraturen, då som nu.

Litteraturhistoria är viktigt för att vi som sagt skall kunna få en bättre förståelse för nutidens och dåtidens litteratur. För att kunna förstå hur verk som Oliver Twist, Hamlet och Odysséen kunde skrivas och varför. När man läser om litteraturhistoria så får man lära sig om de verk och författare som fanns under vissa epoker, men även hur samhället och individen påverkades av de vardagliga förändringarna. Oftast var de dessa förändringar som gav upphov till de verk som vi idag räknar som unika.

Litteraturhistoria är något som vi anser är viktigt för att man ska kunna förstå hur litteraturen är uppbyggd och hur den har kunnat sätta spår på de ideal vi har idag. Hjärnan utvecklas under skolåren, och därför är det viktigt att man lär sig så mycket som möjligt under dessa år. Eftersom litteraturhistoria är en komplex del av svenskan är det bra om man har gått om tid med tid samt att man lär in det när man lär sig som bäst.

När vi läser äldre texter stöter man ofta på ovanliga ord och meningar, och för att ta sig igenom dem måste man utveckla egna sätt att arbeta med svåra texter. Istället för att fokusera på enskilda ord måste man fokusera på hela sammanhanget, kanske en eller flera meningar tillsammans. När man lärt sig detta kommer man automatiskt att ta sig igenom lättare texter ännu lättare. Även om det finns ord som man inte förstår i moderna texter har man utvecklat ett sätt att ta sig förbi dem, och man blir bättre på att läsa. Detta kan även användas lite i andra språk där det är vanligare att man inte kan alla ord. Förstår man sammanhanget i en del av en text behöver man inte kunna alla ord för att förstå innebörden i texten.

För att förstå ett äldre verk på ett grundläggande plan måste man inte veta så mycket om samhället och kulturen under epoken. Man kan ju förstå en berättelse och vad den handlar om utan att veta något om kulturella influenser.
Om man skall förstå en äldre text på ett djupare plan måste man dock veta en del om samhället och kulturen. Detta måste man göra eftersom många stora författare ofta har en djupare och mer komplicerad tanke med en text än själva historian. Kanske vill man kritisera regimen eller visa på människans potential. Om man läser en text med god förkunskap om epoken, kommer man förhoppningsvis att förstå den djupare innebörden i en text.

I dagens samhälle kan man se tydliga spår av vårt förflutna, och den litteratur som skrevs för många år sedan. I många moderna filmer är förbjuden kärlek vanligt, en pojke som blir kär i en dam som han inte kan få. Detta är en av de saker som kännetecknar medeltida litteratur. Detta tyder på att en del av tankarna från flera hundra år tillbaka i tiden lever kvar i vår kultur. Ett bra exempel på detta är filmen Titanic (1997) , där den fattige unge mannen Jack blir förälskad i rikemansdottern Rose. Enligt samhället på den tiden skulle de aldrig kunna vara tillsammans, men deras kärlek är för stor för att kunna suddas av deras ställning i samhället.

Det finns också mycket skådespel och dramatik från förr i dagens samhälle. Shakespeare och några andra stora skrivares verk återfinns på många teatrar idag, i dess original, precis så som de spelades upp för flera hundra år sedan. Författarna till dessa har helt klart satt sina spår i kulturen i olika länder.

Litteraturen som skrivits har i alla tider påverkats av det som gjorts innan. Till exempel påverkas många av dagens detektivförfattare av Edgar Allan Poe, som var en föregångare till hela genren. Poe började studera nya ämnen, som kryptografi. Detta används flitigt i dagens litteratur, och speciellt i dem med gåtor och oklara händelser. 

Av: Elin, Jakob, Marcel, Therese

Uppdrag 4- Hamlet, 3:e akten

William Shakespeare var en av Renässansen största författare och är än idag ihågkommen för sina fantastiska verk. Han skrev bland annat klassiker som pjäserna Hamlet, Romeo & Julia och En midsommarnatts dröm. Vi har valt att fördjupa oss i hans mest spelade pjäs, nämligen Hamlet. Denna fantastiska pjäs handlar om prins Hamlet av Danmark och hus hans liv ställs på ända när hans far plötsligt dör. Senare får Hamlet reda på att hans far blev mördad av den nye kungen, Hamlets farbror, och drottningen, Hamlets mor. Detta förskräckliga får Hamlet reda på av en vålnad som skall föreställa hans far.

Den tredje akten, som vi har valt att fördjupa oss i, börjar med de klassiska orden ”Att vara eller icke vara”. De är dem som man enklast förknippar Hamlet med. I akten så får man ta del av olika konversationer, dels mellan Hamlet själv och hans trolovade Ofelia, och dels mellan Hamlet och hans moder, drottningen. I konversationen som Hamlet för med sin moder, så uttrycker han starkt sin ilska och förtvivlan över moderns svek och berättar för henne att han kan se sin faders vålnad. Hamlet vet alltså vad modern har gjort, och detta skrämmer henne.

Klassiska drag för Renässanslitteratur är bland annat att människan, med alla hennes tankar och känslor, står i centrum. Man drev även mycket med den tidigare höviska kulturen. Detta förekommer dock inte så mycket i Hamlet. Under Renässansen så föddes ett nytt begrepp i Frankrike, nämligen Franskklassicism. Detta hade att göra med utformandet av det drama och den litteratur som skrevs då. Franskklassicism betydde att ett verk endast fick utspela sig under ett dygns tid och fick endast handla om en sak.

Hamlet tillhör dock inte de verk som skrevs på detta sätt, eftersom pjäsen utspelar sig på olika platser och handlar om olika saker. Man ser även tydliga drag från samhället från denna tid, exempelvis att Hamlet studerar utomlands, för att lära sig mer om omvärlden.

I pjäsen så står människorna i centrum, något som vi nämnde innan, var ett typiskt drag för Renässanslitteratur. Man får igenom hela pjäsen följa främst Hamlets alla tankar, om vad han göra för att hämnas sin fader. Man lider med honom och förstår till viss del, varför han är som är.

William Shakespeare skrev komedier, historiespel och tragedier. Det sistnämnda är precis vad Hamlet är. Pjäsen är tragisk från början till slut, och har ett fruktansvärt tragiskt avslut där Hamlet dör, efter att ha blivit skadad i en svärdsduell.

Efter att ha läst dessa tre fantastiska verk, så var vi utpumpade och behövde få ny energi. Vi begav oss till en närliggande pizzeria och stannade där under att antal timmar. Under måltiden så diskuterade vi alla de saker som vi varit med om under de tidigare dagarna, och sedan gick vi hem för att drömma om nya resor till andra epoker…

Skrivet av: Jakob, Marcel, Elin & Therese

Källor:
Jansson, U (1998). Levande texter. Stockholm: Liber AB.

Uppdrag 4 - Don Quijote

Don Quijote är en bok skriven av Miguel De Cervantes Saavedra. Boken handlar om adelsmannen Don Quijote, som är mycket intresserad av riddarromaner, och efter att han har läst dem i många omgångar tappar han förståndet och ger sig ut på äventyr tillsammans med sin vapendragare Sancho för att besegra ”jättar”, som i själva verket är väderkvarnar. Detta gör han för att vinna kvinnan Dulcineas hjärta, som knappt vet att han existerar. Don Quijote tror att genom att utföra dessa ”hjältedåd” kommer han att uppfylla de ideal som framställs i riddarromanerna som han läst.

Don Quijote är en typisk renässansroman på flera olika sätt. Människorna, Don Quijote och Sancho, står i fokus, och man får ta del av deras tankar och känslor. Boken framställer den förgående epoken, medeltiden, som löjlig. Detta ville man göra för att man ansåg att idealen på den tiden var felaktiga. Boken är skriven i berättarform, och berättaren är allvetande. Detta kan man se då tankar och känslor hos personerna i boken framställs ur en annan persons perspektiv. Detta är inte ett typiskt drag för romaner skrivna under renässansen, utan detta sätt att skriva återfinns i flera olika epoker. Boken är skriven som en komedi, som var en av delarna av det man författade under renässansen. De andra delarna var tragedier och historiespel.

I boken kan man tydliga se drag av samhället under renässansens tider. Don Quijote ger sig ut på upptäcksresor, och det gjorde man också i verkligheten under 1500-1700-talet. Man upptäckte den Amerikanska kontinenten och flera öar i olika delar av världen. Eftersom kulturen och människosynen utvecklades ifrån medeltidens ideal, försökte man få den att framstå som felaktig och oanständig. Detta görs flitigt i denna bok, genom att historier om riddare framställs som förvirrade och komiska, med hjälp av Don Quijotes förvirring och klumpighet i romanen.

Skrivet av: Elin, Marcel, Jakob & Therese.

Källor: Jansson, U. (1998) Levande texter. Stockholm: Liber AB

Uppdrag 4- Een gohl och mächta sööt Frucht

Efter att ha besökt både London och Florens, så bestämde vi oss för att det var dags att dra sig hemåt. Vi ställde in tidsmaskinen på Uddevalla, den 10 april år 2013, oh var i ett nafs hemma på säker mark igen. Men vår resa slutar inte här. Det var dags för oss att resa tillbaka i tiden med hjälp av litteraturen. Vi begav oss till närmaste bibliotek och satte oss ner med verk av William Shakespeare, Nils Matson Kiöping och Miguel de Cervantes Saavedra.

En av de böckerna som snabbt blev populära i Sverige under Renässansen var Nils Matson Kiöpings bok Een Beskriffning Vppå Trenne Resor och Peregrinationer, sampt Konungarikjet Japan (1667). I denna bok så beskrev Matson Kiöping de resor som han var med om medan han seglade med det Holländska Ostindiska kompaniet. Han reste bland annat till Indien och Japan, och i ett av bokens kapitel så beskriver han en gul och söt frukt som han stött på i Indien.

Kapitlet heter Een gohl och mächta sööt Frucht och beskriver som sagt en gul och söt frukt, troligtvis banan, som Matson Kiöping har stött på under en resa i Indien. Han beskriver utförligt hur denna frukt växer och hur trädet som den växer på ser ut och skall tas om hand om.

Under Renässansen så skrevs det många böcker och verk, som framförallt drev med den höviska kulturen och fokuserade på empiriska studier. Empiriska studier byggde på erfarenhet och vetenskapliga undersökningar till exempel genom att utföra olika experiment. Matson Kiöpings bok är en samling av ett stort antal av empiriska studier. Att han faktiskt har rest och sett saker med egna ögon betyder ju att han har erfarenhet och har utfört en mängd olika undersökningar. Hans böcker hade sett helt annorlunda ut om han hade suttit hemma och skrivit dem, utan att faktiskt veta hur saker och ting såg ut och fungerade.

Hela boken är skriven på 1600-tals svenska och Matson Kiöping använde sig även av sin egen stavning. Detta gör det ibland svårt att förstå vad han menar. Bokens innehåll tycker vi klassas till facklitteratur eftersom den är informerande och inte skriven på ett fantasifullt sätt. Matson Kiöping skrev ju ner sina upptäckter och det som han såg, och var inte alls intresserad av att skriva skönlitteratur. Hans intresse låg i att beskriva hur den fjärran världen och allt det som hörde till den såg ut för det svenska folket.

Samhället, kulturen och miljön på 1600-talet kunde påverka en individ mycket. På den tiden så började ett intresse växa fram i folket, och de ville ut i världen för att undersöka den. Christoffer Columbus hade drygt 100 tidigare gett sig ut på den resa som resulterade i upptäckten av Amerika, och efter det så blev det allt fler och fler som ville ge sig ut i världen. Kanske inte för att upptäcka nya platser, men för att se sig omkring och lära sig om den resterande världens kultur och miljö. Samhället på den tiden var troligtvis inte så uppmuntrande till att man skulle ge sig iväg, så därför blev utvägen att ta mönstring ombord på olika skepp. Att ta mönstring var precis det som Nils Matson Kiöping gjorde, och tack vare det så kunde han skriva sin underbara bok!

Skrivet av: Marcel, Elin, Therse & Jakob.

Källor:

Danielsson, A, Siljeholm, U. (1997). Språk, litteratur & samhälle. Stockholm: Natur & Kultur

Uppdrag 3- Den litterära epoken

Vår andra tidsresa gick bättre än den första och vi vaknade upp ungefär så som vi hade somnat kvällen innan. Trötta men entusiastiska så begav vi oss ut, och fann att vi hade landat på en terrass. Nedanför terrassen fanns det ett stort torg, och längre ner längs gatan tornade en stor byggnad upp sig. Försiktigt närmade vi oss det skynke som såg ut att fungera som dörr. Jakob drog det försiktigt åt sidan, och alla drog en suck av lättnad när vi fann att rummet var tomt. Efter vidare undersökning så visade det sig att vi landat på terrassen till ett övergivet hus, något som var alldeles perfekt för oss. Det verkade inte finnas någonting kvar i huset, men i ett av rummen så fanns det några pallar, en tavla och en stor garderob. I garderoben så fanns det som tur var några efterlämnade klädesplagg. Många stora kappliknande saker, stora kjolar, huckle, skjortor och byxor. För att kunna smälta in så bra som möjligt så bestämde vi oss för att snabbt byta om, och sedan ge oss ut på Londons gator.

Väl ute, så fann vi torget relativt tomt. Endast ett fåtal människor strosade omkring, men ifrån den stora byggnaden som vi hade sett uppifrån terrassen så hördes jubel och applåder. Vi började gå emot den, och när vi närmade oss dess portar så kom Therese på att det måste vara William Shakespeares teater The Globe som vi hade framför oss. Vi tog oss in osedda, och ställde oss tillsammans med lokalbefolkningen framför scenen. Framför våra ögon så höll en ung kvinna på att dö över sin älskade, och Marcel mumlade någonting om Romeo och Julia. 

Jag tänkte tillbaka på det som vi lärt oss i skolan om Renässansen, och det var otroligt att faktiskt få uppleva det i verkligheten. Alla de böcker som skrevs under denna epok, formades kanske av det som höll på att hända mitt framför mina ögon. Jag tänkte tillbaka på det som jag sett under dagen, och jämförde det med det som jag visste om Renässansen. Under Renässansen så förkastade man tron om att man skulle lyda dem som bestämde i samhället, eftersom man tycket att detta hindrade det fria tänkandet.  Istället så fann man en ny tro för människan, och ville att hon skulle ha många möjligheter. Man ville ju trots allt få en pånyttfödelse av antiken, och under den epoken så rådde det viss demokrati och frihet.

Till skillnad från Medeltidens litteratur, som byggde mycket på det riddarväsende som då fanns, så började man under Renässansen att driva med riddarväsendet i sina böcker och pjäser. Miguel Cervantes kända roman om Don Quijote är ett exempel på detta. Annan litteratur som skrevs under Renässansen, var just den som vi upplevde just nu, nämligen romaner av William Shakespeare. Under Renässansen så skrev han tragedier så som Macbeth, Romeo & Julia och Hamlet. Men han skrev även historiespel och komedier, b.la. En midsommarnatts dröm.

Efter föreställningen så gick vi trötta men belåtna ut ifrån teatern. Runt hörnet såg vi en glimt av den store författaren själv, Shakespeare, men han verkade inte lägga märke till oss. Istället slog han sällskap med en kvinna och vandrade ner längs Themsen. Vi drog oss tillbaka till vår tidsmaskin, och bestämde oss för att en lång natts sömn var nödvändig för att vi skulle orka med morgondagens bravader.

Skrivet av: Marcel, Elin, Therese och Jakob.

Källor:

Jansson, U (2005). Den levande litteraturen. Stockholm: Almqvist & Wiksell.

Uppdrag 2- En riktig renässansmänniska

Jag blev helt stum när jag såg den historiska hjälten Leonardo Da Vinci och jag stod helt stilla och iakttog hans rörelser med penseln. Han vände sig om förskräckt efter allt oljud som tidsmaskinen gav ifrån sig och ryckte till. Han gick ifrån sin tavla och började titta ivrigt på min tidsmaskin, och frågade vem som var uppfinnaren av oljudet. Jag svarade att det var jag, Marcel den Fantastiske, som hade uppfunnit denna tidsmaskin, och förberedde mig på ett hånskratt. Men han gav inte ifrån sig ett ljud, istället tittade han på mig med en snabb blick och fortsatte sedan att inspektera maskinen.

Mina kompanjoner Therese, Elin och Jakob började packa ihop sina saker, och verkade inte bry sig om vem som befann sig i deras närvaro. De påbörjade istället sin färd mot staden som Leonardo benämnde som Florens, samtidigt som han pillade och kladdade med sina färgade fingrar på min tidsmaskin. Efter en stund så började Leonardo att tröttna på maskinen, och bad mig istället att följa med honom hem för vidare diskussioner. Vi hoppade upp på hans hästar och lämnade kvar Mona Lisa och tidsmaskinen bakom oss.

Hemma hos Leonardo rådde det en riktig oreda.  Det låg olika små uppfinningar på golvet som såg ut som miniatyrer till hans senare uppfinningar som man sett på vår tid. Vi diskuterade i flera timmar och frågade varandra mängder med frågor, han hade verkligen kunskap om allt. Hans målningar var magnifika och uppfinningarna såg riktigt moderna ut för den här tiden. Jag hade tur som hittade denne renässansmänniska.

Solen började gå ner, och jag var tvungen att bege mig tillbaka till tidsmaskinen. Vi red tillbaka, skakade hand och tog farväl, ”arrivederci” ropade vi åt varandra, som betyder just farväl på italienska. Mina kompanjoner hade förberett tidsmaskinen, och ställt in den till att resa till Storbritannien i slutet av 1500 talet, ungefär 100 år senare, och vi begav oss iväg.

 Marcel, Elin, Therese, Jakob

Wikipedia [www]. Hämtat från http://sv.wikipedia.org/wiki/Leonardo_da_Vinci  Sökord ”Leonardo da Vinci”, 2013-03-22.

Uppdrag 2 - Renässansmänniskans levnadssätt

 Efter incidenten med köpmannen gick jag för att leta upp Elin och Jakob som magiskt försvunnit.  När jag gick på gatorna i Florens råkade jag stöta ihop med en ung kvinna som inte kunde sluta prata. Tydligen så hette hon Aletta.  Aletta var dotter till en lokal ledare som snabbt byggde upp ett förtroende för mig, så hon bestämde sig för att bjuda med mig hem på middag.  Jag tänkte att jag inte kunde lämna Jakob och Elin, men jag var väldigt hungrig och hade inte ätit på flera timmar så jag bestämde mig för att acceptera Alettas erbjudande. 

När vi kom fram till Alettas hus blev jag hänförd av hur stort och vackert det var. Huset var lika vackert inomhus som det var utomhus och det hängde massa stora vackra tavlor på väggarna. Aletta ledde in mig i ett rum med ett stort vackert bord i mitten. På bordet stod det många tallrikar med mat och den skulle kunna räcka till en hel by. Alettas familj bestod av två föräldrar, en syster och två bröder.  Alettas pappa bad oss alla att sitta ner och njuta av måltiden.

När vi väl satt oss ner märkte jag att alla var ovanligt artiga när dem pratade med varandra och det värsta av allt var att dem alla drack vin som smakade väldigt äckligt. Samtalet som började runt bordet fångade min uppmärksamhet. Aletta skulle nämligen bli bortlovad till grannen bredvid, som tydligen var en våldsam men rik man. Det andra samtalet som chockade mig var att Alettas äldre bror Francesco försökte övertyga fadern att ordna ett äktenskap mellan honom och dottern till en rik köpman som han inte kunde tåla. Under och efter måltiden kom det tjänare som dukade undan och fyllde på glasen med vin. När alla väl hade ätit färdigt gick männen till ett rum och kvinnorna till ett annat. Efter att ha suttit i rummet i några minuter började jag bli uttråkade för det ända dem gjorde var att läsa, sy eller skvallra om andra kvinnor. Jag bestämde mig för att det var tid att dra mig tillbaka, så jag tackade för allt och skyndade mig sedan tillbaka till tidsmakinen för att möta upp med de andra.  

Skrivet av Therese, Elin, Jakob och Marcel.

Uppdrag 2 - Samhället

Efter en kort stund av förvirring, kom vi på att vi måste befann oss i Florens, som ibland räknas som Renässansens vagga. Marcel blev dock fastklistrad i glansen som Leonardo da Vinci släpade efter sig, så det fick helt enkelt bli vi andra som fortsatte. Tyvärr fanns det inga bra transportmedel, så det fick bli en lång promenad till vårt första resmål på denna otroliga resa.

När vi kom in i staden möttes vi av tvåvåningshus av tegel och entusiastiska köpmän som ville sälja allt från tomater till kryddor. Therese blev till och med erbjuden att köpa en häst för endast ett halvt kilo sockerrör och en ko. Då Therese blev upptagen med att köpslå med den envise köpmannen, upptäckte jag och Elin till vår förfäran att människor stirrade på oss. Kanske var keps och shorts inte något som är populärt hos dessa människor? För att undvika vidare uppmärksamhet bytte vi till extremt obekväma kläder i form av trånga byxor och en tung och allmänt irriterande kappa. Vilken tur att vår resegrupp tog en intensivkurs i traditionell italienska innan vi åkte!

Efter några få mindre dramatiska händelser kom vi igång med vår utforskning av staden. Vi besökte banker, smeder och några få skolor. Trots att vi hade rest tillbaka drygt 500 år i tiden, så verkade det ändå finnas en hel del kunskap om matte, arkitektur och astronomi. Någonstans på vägen försvann Elin, vart vet jag inte. Hur som helst fortsatte jag att utforska Florens med dess fantastiska arkitektur och former, ända tills jag träffade på en man vid namn Alessandro.  Denne unge herre var någon sorts lärare eller föreläsare, och han berättade hur bra det nya samhället var. Han ogillade det samhälle som varit innan, då människor blev placerade i olika fack vid födseln. Det var bättre nu för tiden, tyckte han. Det bästa beviset han kunde ge för detta var att en bekant till honom föddes som en fattig bondpojk, men hans musiktalang blev upptäckt och nu levde han ett liv i lyx och överflöd som underhållare vid den lokala regentens hov.  Han ansåg att jag som nyankommen och annorlunda medborgare(jag berättade inte vart jag egentligen kom ifrån) hade lika stor chans att lyckas bra i livet precis som alla andra, eftersom alla människor har stor potential. Han fattade även tycke för min allmänna kunskap och mitt intresse för flera av de saker vi diskuterade, då han som många andra från denna tid ansåg att mycket kunskap om många ämnen är åtrovärt. Även om jag inte får så mycket nytta av denna människas vänlighet, har han ändå gett mig en klarare bild av hur samhället såg ut under denna tid.

Skrivet av: Marcel, Therese, Elin och Jakob

Källor:

Nationalencyklopedin [www]. Hämtat från http://www.ne.se/lang/leonardo-da-vinci/239809 Sökord ”Leonardo Da Vinci” 2013-03-22

Nationalencyklopedin [www]. Hämtat från http://www.ne.se/enkel/mona-lisa Sökord ”Mona Lisa” 2013-03-22

Uppdrag 2- Vi är framme!

Det första som jag lägger märke till när jag vaknar är att det är mörkt. Tidsmaskinen har slutat att röra på sig, och det irriterande, surrande ljudet som hördes i början av resan har slutat. Jag sträcker på mina ben, och försöker att resa mig upp, men det går inte. Jag känner att något tynger ner på mina ben, och jag flyttar försiktigt mina händer för att känna efter vad det kan vara. Jag upptäcker snart att jag har ett huvud på mina smalben, och efter några sekunder så har även Therese vaknat upp.

Tillsammans så reser vi oss upp, och hittar en ljusknapp. Lamporna tänds och vi får en glimt av den röra som råder i tidsmaskinen. Böcker ligger överallt, kablar har tvinnat ihop sig, och mitt på golvet så ligger Marcel och Jakob och sover tungt. Vi låter dem vara, med tanke på hur hårt de fick arbeta under vår färd, och börjar istället leta efter dörren som leder ut. Therese lyckas att hitta en röd knapp med orden: ”Dörröppnare” på, bakom en hög med sladdar, och efter att hon tryckt ner den så hörs ett knakande ljud ifrån den bakre delen av maskinen. Marcel och Jakob vaknar på grund av oväsendet, och tillsammans så hjälps vi åt att öppna den dörr som leder till vår frihet. Det går långsamt, men framåt och efter bara ett fåtal minuter så går den upp. Utanför är det gryning, och mitt framför oss sitter det en man på en pall och målar. Han är gammal och skröplig, men handen löper graciöst över målarduken. Det är då jag ser att det sitter en kvinna framför honom. En kvinna med ett snett leende, och det är då jag förstår att det är självaste Leonardo Da Vinci som vi har framför oss…

Skrivet av: Elin, Marcel, Jakob och Therese.